Biskopsmössa

Gyromitra infula

Denna svamp förekommer i slutet av sommaren och hösten och vanligtvis inte på våren, när andra arter av Gyromitra finns. Dess brett flikiga mössa är ofta klämd i två lober vilket skapar ett sadelliknande utseende. Färgen hos arten kan variera mycket i olika toner av brunt, rött och mörkare.

Det är inte ovanligt att denna art förväxlas med den giftigare arten lömsk biskopsmössa (Gyromitra ambigua), även kallad giftig hattmurkla. Lömsk biskopsmurkla skiljer sig genom att vara något mer skrynklig och en mörkare ton över hatten och dess fot är något mera lilafärgad. ett till skiljetecken är att lömsk biskopsmössa växer ofta direkt på marken, medan biskopsmössan föredrar nedbrutna stubbar och stockar. Biskopsmössan har tidigare ansetts vara ätbar efter avkok, men man vet numera att lömsk biskopsmössa innehåller gyromitrin. Det finns dock ännu inga belägg för att biskopsmössan ska innehålla giftet.

 Vad är gyromitrin?

Gyromitrin är en vattenlöslig och flyktig förening och riskerna med toxinerna i svamparterna kan således undvikas med rätt behandling. Med rätt utförd förvällning kan gyromitrinet elimineras ur svampen till 99,5 %. Trots omsorgsfull förbehandling rekommenderas inte fortlöpande eller flera på varandra följande intag, eftersom toxinresterna anhopas i kroppen. Redan vid låga doser kan gyromitrin ha cancerogena egenskaper i det långa loppet så avråds även förtäring efter avkok.